just nu i livet är jag en ganska lycklig tjej. det händer saker runt mig. bra grejer! ih. jag är så spänd!

började dagen med massa pussar och ord från min fina karl som åkte till irland med grabbarna nu ikväll. och när man inte har samma arbetstider och inte hinner ses innan man ska åka bort så får man göra sånt på morgonen. fint äre.

och idag har jag börjat uppladdningen inför blodomloppet, tog ett varv vid ån på lunchen och sprang 3 km på ca 17 min. är väl iallafall en bra början.



efter jobbet gick jag på stan med tinne en sväng och sen köpte hon fika åt oss för att jag glömt plånboken hemma. min sugamama. sen pratade jag ihjäl tinne och sen åkte hon hem.

när jag kom hem så packade jag för att imorgon ska jag sova hos pappa. pappa är också ensam för mamma är i sälen. vi ska visst ut och äta på kvällen och på lördag åker jag och camilla till stockholm på utbildning och middag. klockan 8.00 går tåget så min lediga helg bjuder inte direkt på någon slags sovmorgon. men jag hoppas det blir roligt!

på söndag kommer jag hem och då tänkte jag försöka träna på eftermiddagen och kanske umgås med anna och jerry och framåt midnatt kommer väl min karl hem igen. välbehållen och sånt. och nästa vecka är det planeringar som står på schemat. mycket spännande! mer om det vid ett annat tillfälle. kanske.

nu ligger jag här och kan som sagt inte sova. jag ska väl iaf börja med att stänga av datorn.





... och även fast du inte tror det,
du kommer födas och dö och födas igen.
så länge du hör musiken.

jag och robin har olika sovperioder. oftast ligger han vaken halva natten medans jag somnar i luften på vägen ner innan jag ens träffar kudden. men just på sista tiden har vi på något lustigt sätt bytt plats. han har somnat före och jag ligger vaken och zappar på tv:n, får sen dåligt samvete och då stänger jag av den. och fortsätter ligga och vrida och vända mig medans man har hur han ligger långt borta i drömmarnas land. och blir avis. men jag kan verkligen inte sova. jag är inte ens trött. och det är ju självklart ganska tråkigt att vi inte lyckas ha samma rutiner.

men just ikväll spelar det kanske inte så stor roll. han är nästintill nylandad i irland och jag ligger ensam i sängen. och kan egentligen göra vad jag vill. utan att störa. så just nu har jag tv:n på, musik på datorn och ligger och knapprar sådär extra hårt bara för att jag kan, sjunger högt. men det är inte samma sak. inte alls. för jag tycker verkligen inte om att vara vaken när man ligger här utan att någon ligger bredvid och tycker att man är skit jobbig. jag inbillar mig att det knäpper i lägenheten (spöken), blir törstig - dricker - måste gå upp och kissa, kan inte stänga av något för att det blir för tyst, och ögonen blir aldrig tunga.

och jag har egenligen ingenting emot att va ensam, tycker det är skönt under rimliga perioder (månader är inte okej). t.ex sen jag kom hem idag har jag stått i graderoben och kollat igenom kläder som ska packas ner till helgen på utbildning och middag i stockholm, ändrat mig, prövat, slängt tillbaka, packat, packat om och ingen har gnällt att det tar tid, att man är fin i allt osvosv. sen kollade jag på "i don't know how she does it" med en stor kopp te och samtidigt målade jag naglarna, sen diskade jag, gick och pratade med mig själv, högt - men just precis när jag ska sova så hatar jag det.

och det värsta är att jag måste gå upp tidigt imorgon och lördag = jag borde verkligen sova för att få ihop det och så får jag ångest för att jag inte kan. jag kan liksom inte förmå mig att stänga av datorn och stänga ögonen. för det är så definitivt då. jag måste somna. och så länge inte ögonen är sådär tunga som man vill så vill jag inte stänga av. för då blir det tyst och jag vill inte ligga i tystnaden och glo. ensam.

jag saknar min varma, trygga karl. det är inte sovtid på riktigt utan att han ligger bredvid och tar plats. och egentligen är det så töntigt eftersom det handlar om några dagar och det har varit betydligt mer än så andra gånger. men det handlar nog egentligen om att allt blir lite roligare om man är två.

även en sån tråkig sak som att sova.

jo, men det är väl mest bara att konstatera att jag inte är något vidare på det här med att skriva. det skulle kanske hjälpa mig om någon gav mig några uppslag eller rubriker. har ingen fantasi överhuvudtaget just nu. a little help from my friends. någon?

jag längtar mest till våren. blev glad häromdagen när jag tog på min mina smaljeans från acne och jag kunde ha dem perfekt. idag är jag ledig och robin också. ledig en fredag. spännande. snart ska vi gå ner på stan och dricka kaffe och kanske köpa lite kläder.

annars så är väl den stora nyheten att sverige har fått sig en stor babylycka och för en stund sen fick man veta att lillprinsessan ska heta estelle. bra där vickan och danne att ni inte tog typ lillian eller kristina. och mycket trevligt att östergötland fick sig en hertiginna. bra jobbat kungahuset!






I still love you
I still want you
I still need you
after all

For better or worse
Sickness and health
'til death do us part
after all

satt och tittade på gamla foton och hittade några som jag totalt förträngt. förmodligen för mitt eget psykes skull.

jag har självklart sett att jag blivit mindre men att jag en gång såg ut sådär gjorde mig typ chockad. det finns mer foton från tiden emellan då och nu (som nästan är värre) men det kändes som de här symboliserade bäst hur jag såg ut och mådde då. ja, bilder säger mer än ord?

och framför allt: självförtroende upp!

 

Just nu gillar jag tulpaner. Väldigt mycket faktiskt.
Man skulle kunna säga att tulpaner är som dikter för en vinterfrusen själ.

 

 

bästa jag sett och hört på länge.

Sitter på tåget på väg hem från Stockholm där nyårshelgen har spenderats med Jerry och Anna. Längesen jag skrattat så mycket!

åh tråkigt.
jag finner ingen inspiration eller lust med den här längre. vad vill ni läsa?
min vän emma har börjat med en sån där lista. ska jag försöka med en sån kanske.

svarar ingen inom en vecka med en kommentar så skiter jag i allt.
sådär ja.

bjuder iallafall på några egofoton från usa. ifall det inte blir mer.


grand canyon


greenwich village - new york


las vegas

kan ju säga att förra tisdagen förra veckan blev en riktig dålig dag. precis som jag förutspådde. sjuk blev jag och fick gå hem efter halva dagen och kurera mig. tittade på buffy och vampyrerna, vill minnas att jag tyckte det var mycket bättre när man var yngre. eller så är det bara kanske första säsongen som är rätt kass. får väl fortsatta kolla på serien och alla mysiga vampyrer helt enkelt.
fortsatte sen att må halvkasst resten av veckan, huvudvärk, lite feber, ont i halsen och i bihålorna. så det blev ingen träning heller. känner mig lite halv när jag inte får träna. fått börja smått den här veckan. är segt när man inte mår helt bra. gah!

till helgen så blev det iallafall födelsedagsmiddag till pappa, jocke och williams ära på afrodite med hela familjen. det var väldigt mysigt. fabian sa att robin var hans bästa kompis. men att han älskar mig lite också. och sen på lördagsmorgonen kom tinne och hämtade mig för att vi skulle iväg och ha fruhippa för angelica. sådär ett halvår försent. brummade iväg upp mot örebro och där väntade det lite shopping och lunch och sen egengjord spa med ansiktsmask, ögonfärgning, fotbad, hårinpackning, massage på vårt fina hotellrum och sen lite bubbelbad och bastu. och med lite bubbel i handen också.



sen blev vi jättefina efter det här också (fast jag har inga fotobevis på det) och gick för att äta tapas på ett mysigt ställe och sen för att ta några drinkar på ett annat. vid 1 var vi ganska nöjda och lagom runda under fötterna och beslöt oss för att gå hem och mysa på rummet innan vi skulle sova. tinne längtade efter frukosten när vi skulle sova och jag vaknade fortfarande mätt. haha. sen åts det iallafall och när vi väl skulle checka ut och dra oss hemåt så avslutade jag med att tappa mobilen i toalettstolen. bra där emme! den är iallafall ivägskickad nu och jag får nog en ny ganska snart lät det som. haha. hur som helst så hade vi en jättemysig helg och jag hoppas att angelica är nöjd med allt!

på jobbet i veckan har vi gjort om på salogen och sen haft eniro och filmat reklam. fick agera loss tidigt  där på morgonen och jag är inte förvånad om jag kommer se ut som en trött kines när vi får se resultatet. bjuder sveriges folk på det.

idag har jag varit ledig. sov ut, var på massage, städade, tvättar, bäddade rent och bakade lussekatter. för första gången utan mamma bredvid mig. fick la ringa ett par gånger och få lite konsultation. speciellt när degen jäst klart men var förmodligen den kladdigaste geggamojan jag sett. löste det iallafall. trots att jag var livrädd att allt skulle smaka mjöl. men de blev faktiskt sjukt goda! yey! nu har vi ätit lite och robin spelar för ovanlighetens skull tv-spel. jag har tänkt att vi ska titta på midnight in paris så jag ska väl börja lägga fram det lite snyggt här nu snart, för då kanske han slutat spela tills klockan är 9 iaf....



imorgon är det fredag igen. skönt! trots att jag jobbar på lördag så är fredagen ändå lite speciell. på lördag ska det gås på bio då är det dags för mina favoritvampyrer i twilight. ska bli intressant och se hur de tolkat allt. böckerna är ju svåra att slå måste jag ju säga...

so long!

skulle väl kunna sammfatta den här måndagen till en bra dag. fick finbesök på salongen när micke och william kom förbi. passade på att klippa william för första gången. han blev fin men han gillade det inte speciellt mycket.. haha. sen gick jag runt och visade upp kotten (skröt) för alla som fanns på salongen. bara för att han är så söt. stolt faster.
på lunchen kom vår gamla kollega angelica för att äta med mig och camilla. mycket trevligt. saknar henne massor. dessutom har en annan gammal kollega hälsat på idag också, monika. så ja, trevlig måndag.

på vägen hem skulle det handlas och släpas hem på cykeln. gick in på village först och tänkte kolla lite presenter och lite julgrejer. där stod mamma också. så jag fick kramas. sen handlade vi tillsammans och då kändes cykelturen lite lättare hem. och nu har jag bakat bröd, sådär tredje limpan på 4 dagar. den första är snart slut, den andra gav jag till johanna och så gör jag ett nytt till oss. hatar köpebröd just nu. smakar skit.
sen tog jag ett par varv med kära vännen dammsugaren och diskade. nu tänkte jag sätta mig och läsa några tidningar med en kopp te innan robin kommer hem.

imorgon är det tisdag. och tisdagar är ju känt för att vara den värsta dagen på hela veckan.
bara för det så bjuder jag på en bra låt. här är den:

jag har tänk på det där med spöken. visst har vi väl alla några som står bakom hörn och lurar. en del som ger en kalla kårar och en del som ändå i efterhand känns ganska trevliga att man faktiskt lärde känna. tänkte att jag skulle presentera några av mina spöken. för accepterar man inte att dem finns så kan de ju aldrig försvinna. eller hur är det?

mitt första spöke träffade jag på lågstadiet. när man lekte pussjaga och ville helst ha pussar av en speciell. och när man själv blev jagad sprang lite extra sakta och samtidigt skrek "åhnej! han tar mig" för att kunna fånga en puss utan att verka för uppenbar. på discon dansade man och vann för det mesta alla danstävlingar. i julklapp köpte man slipsar och fick armband. lekte okomplicerat och smög på varandra i skogen. skrev kärleksbrev. den här spöktiden fortsatte väl egentligen hela vägen igenom grundskolan. med vissa uppehåll. och efter det har han nog blivit någon slags evig vänskap utan konstigheter. även om man inte ses på år så är det alltid samma sak. mitt första spöke heter elias.

under högstadiet passerade ganska många spöken min väg men det finns väl några som lämnade djupare spår än andra. ett spöke såg man under tiden man åkte genom halva östergötland för att gå på disco i vadstena. efter att man iaktagit spöket några gånger så såg helt enkelt en killkompis skräcken i vitögat och helt enkelt presenterade mig för det här spöket som tydligen hette henrik. det här var egentligen en ganska olycklig spökhistoria då det började ganska lyckligt men min skräck i att förlora detta spöke gjorde att han försvann. och under hela högstadiet var väl detta en berg och dalbana. ibland var jag otroligt lycklig men för det mesta förbannat olyckligt kär i detta spöke. jag försökte flera gånger glömma. men jag fäste mig helt enkelt vid detta spöke medans han inte riktigt bara ville stanna hos mig. och herregud, va mitt hjärta värkte varje gång jag såg honom. och även idag när jag träffar honom så kan det värka till som det gjorde då. trots att de där känslorna är borta för längesen. men vissa ärr går djupt in. och jag tror kanske inte han fortfarande idag inte vet hur mycket jag faktiskt tyckte om honom. för jag gjorde mitt yttersta för att inte visa det. ville ju inte verka svag. om inte annat så kanske han förstår nu.

ett annat spöke kan jag idag bli sjukt förbannad på mig själv att jag jagade. gick på hans ord och tillät mig själv tro på det. för detta spöke tillhörde faktiskt en annan person. han var hur som helst en av skolans snyggaste killar och han skickade sms och pratade med MIG. i hemlighet då förstås. jag kunde ju inte tro att det var sant. och det var väl mest det att det var just han som uppvaktade mig som gjorde det hela så spännande. hans bruna ögon kunde man bokstavligt talat drunka i. mina pengar på kontantkortet tog slut JÄMT och jag fick samla ihop alla småpengar jag kunde hitta och gå ner till spelbutiken för att skaffa nya. öste fram 100 enkronor framför de som jobbade och de såg förmodligen desprationen i mina ögon. allt för den den här zeb. men under en tid så lämnade han sin andra för att vara med mig. detta varade inte länge och till slut fick jag sms av henne där hon berättade att jag inte var värd skit och han var tillbaka med henne. ett riktigt svin var han egentligen. men jag var sjukt nöjd att han ville vara med just mig. som tonåring tänker man inte riktigt klart.

under gymnasiet så fanns det ett spöke som förmodligen knappt vet att han är ett av mina spöken. första dagen i skolan så sa jag till en mina bästa vänner angelica som jag gick i samma klass som att det var något speciellt med det där spöket. än idag kan jag undra hur det hade blivit om jag vågat ta chansen och gå vid hans sida. bara vågat säga något. men på studentdagen under champagneruset tog jag hans mössa och öppnade mig totalt. prydde hans sidentyg med "fan lönna, jag var ju kär i dig!". men då var det ju redan för sent. för sent för edelwiess.

under större delen av gymnasiet så träffade jag killen som man kan egentligen kan säga var min första riktiga kärlek. en kärlek som varade i nästan två år. vi var ju väldigt unga men gud va jag trodde att han var min rätta. min enda. andreas. mest av tiden försökte jag nog ändra honom. för det var ju så man trodde det funkade. jag kom mest i andrahand hela tiden. för så var ju såna spöken i den åldern. kompisarna kom ju först. det var mycket tårar och till slut fick jag släppa taget. och det var kanske först då det där spöken fattade hur mycket han faktiskt tyckte om mig. och ibland fungerar ju det så.

under tiden som det spöket lämnade mitt liv och vi skulle gå vidare åt varsitt håll så träffade jag spöket som idag är det bästa spöket som jag träffat. jag hoppas att han alltid ska gå vid min sida. och andarna ska veta att det inte varit lätt men han är det finaste spöket som vandrar här på jorden. och trots vi är så olika så passar vi varandra perfekt. finns ingen som jag kan ha så roligt och så tråkigt ihop med som honom. den enes fel är den andres starka sida. han finns med mig jämt och mitt hjärta har omringats av hans dimma. jag behöver verkligen inte träffa mer spöken nu. men hade jag inte träffat alla de andra spökena så hade det ju aldrig känts såhär idag. tills jag själv blir ett litet spöke så vill jag gå vid hans sida. det finns ingen annan än min, robin.

idag är det ju som sagt alla helgons dag och då ska man ju tänka på dem som inte finns med oss längre. jag har lyckan att ha nästan alla kvar vid livet som jag älskar. förutom en person.

jag tänker säkert på min farfar flera gånger om dagen. och ibland glömmer jag bort att han inte är med oss här längre. jordsligt menar jag. ska försöka ta mig upp och tända ett ljus vid minneslunden i lilla aska också. inte för att jag tror att han är just där. utan jag tror faktiskt han är med mig varje dag. min tokiga farfar åke.



jag tar också tillfället att idag tänka på alla som faktiskt finns kvar i livet. jag är så glad att ni finns!

hösten är underbar. tror egentligen jag tycker om alla årstider. på väldig olika sätt. men hösten är verkligen speciell. som de här dagarna när solen lyser och luften är alldeles frisk. det känns som man liksom kan få börja om på nytt. som om ingenting är omöjligt. så en söndag, ingen speciell överhuvudtaget egentligen så tog jag med mig kameran ut och njöt av linköpings höstliv tillsammans med den bästa låten jag vet just nu spelandes i öronen.