inne på fjärde dagen av den hemliga magåkomman. skulle gå och jobba idag hade jag bestämt. bara det att magen inte va med mig på noterna överhuvudtaget. så när jag stod här och försökte klä på mig i min ostbågehållning så insåg jag att jag inte skulle kunna stå och jobba. fick ringa till johan. det dåliga samvetet åt upp mig. sen har jag sovit igen. nu äter jag havregrynsgröt och honung. pappas special. hoppas att ikväll ska jag må bättre än någonsin. jag vill inte vara hemma mer. jag vill jobba!

jag var 13 år. gick i sjuan. och i åttan och nian fanns det massor killar som var väldigt snygga. jag och mina bästa kompisar kunde sitta i timmar och fantisera om hur det skulle vara om man var ihop med någon av dem. skriva deras namn i skolböckerna och man kunde få tro att de kollade lite extra på en i matkön. jag tyckte speciellt bra om en kille. han hette gustav. och just då hade han bruna linser (egentligen var de knallblå, jättestora med långa ögonfransar) och blonda slingor i håret.

hans storebror var väldigt bra kompis med mina bröder. och hans föräldrar var min pappas och mina optiker. mina bröder och gustavs bror brukade många gånger tjata om att vi skulle träffas för att det vore ju skitkul om ni blev ihop. och jag försökte bara spela nonchalant. fast man i hemlighet kanske drömde om det.

men en kväll till middagen så satt vi och åt och jag hade en kompis med hemma. och då säger mamma att vi har blivit bjudna på hem till familjen för att äta middag en kväll. jag kände hur hela jag blev röd i ansiktet och mamma tyckte ju hela det här var väldigt roligt. och sa "tycker du om gustav?" jag gömde mig under bordet och skrek "neej, det gör jag inte!" alla i bordet skrattade och där var ju ribban redan satt.

den där kvällen kom iallafall till slut och vi skulle hem till dem på middag. mina bröder flinade under hela middagen och jag satt fokuserad och försökte inte kolla på dem. gustav visade mig sitt rum. ett litet gult. och allt jag tänkte var att jag var tvungen att komma därifrån fort innan någon började tro något. för det var ju faktiskt ingenting. jag råkade bara tycka att han var snygg. jag överlevde iallafall middagen. och från den dagen så hälsade gustav och jag på varandra i skolan och började prata väldigt mycket på SKUNK (dåtidens facebook). efter ett tag började väl några mer känslor träda fram. och chockarande nog inte bara från min sida. och jag fattade inte att någon som han kunde tycka om någon som mig. och lagom till lucia så skulle ungdomsgården ha disco. vi hade bestämt att vi skulle ses där. alla visste väl va som skulle hända. och det var väl alla andras förväntningar som var större än kanske mina egna. men vi dansade tryckare och kysstes. han luktade gott. sen var vi liksom ihop. och det var ju det jag hade drömt om hela tiden.

på måndagen så sågs vi i skolan. höll i handen, pussades. men allt kändes inte riktigt som jag hade hoppats. jag gjorde slut strax därefter. men karusellen fortsatte mer eller mindre i flera år efteråt. han sa fina saker och jag föll pladask. tills jag kom på att det var mer orden jag föll för. och för att alla andra tyckte jag var så dum som inte gillade någon som han. man borde ju verkligen tycka om honom. jag försökte verkligen. för det skulle ju vara så lätt att tycka om någon som tyckte om en själv så otroligt mycket som han verkade göra. och jag var nog många gånger väldigt dum mot gustav som höll på och velade fram och tillbaka alla dessa gånger. och många gånger tyckte jag hela situationen var väldigt jobbig. och när jag skulle sätta mig ner och skriva så fick jag liksom tänka efter vilken som verkligen var den första kärleken. för den här har ju inte direkt ett normalt eller bra slut. eftersom jag drog mig ur. hela tiden. man minns ju oftast de som man själv blivit hjärtekrossad mest som de starkaste. men när det var bra, så pirrade i min mage som det inte gjort innan, vi höll i handen, pussades offentligt.. och om man nu ska skriva om sin första kärlek. så var det nog den som var det ändå.

julen kom och och försvann lika fort. varför är det alltid så?
nu är det iallafall slut och granen här hemma börjar sakta med säkert tappa alla kulorna och ser bara mer och mer ledsen ut. julen var iallafall bra! jag var mest trött. känns som luften gick ur mig efter den senaste månaden. jag njöt. trots att inte riktigt julkänslorna inföll.

på julafton for vi mest runt, först julmys hemma på morgonen, sen en sväng hos bitta på jullunch, sen till borensberg där vi hälsade på robins släkt hos hans farmor och farfar, sen hem till brorsan och sist hem till andra brorsan i ljungsbro. sen åkte vi hem. köpte chips och somnade framför men in black.
på juldagen skulle vi hem till mamma och pappa för att fira jul. då kom julkänslorna lite iallafall. det var fullt ös där och fabbe och alicia gick bananas. william sov mest.

julklapparna frodades som vanligt trots att vi inte sa att vi skulle köpa mycket. precis som det ska vara.
framåt natten så begav vi oss hem och jag började få ont i magen. också en av biverkningarna efter att ha stressat en hel månad. så igår så låg jag mest i soffan. eller sprang till toan. robin fixade losec. jag hoppas fortfarande att det är magkatarr för annars känns det som det vore lika illa idag. är iallafall hemma idag. och imorgon med. magen tar kål på mig. men det är väl meningen att jag kanske bara ska ta det lugnt ett tag. jag undrar när jag ska bli bra på att börja lyssna på min kropp.

nu är det bara nyårsafton och sen väntar ett helt nytt år igen. helt sjukt vad tiden går fort.
och på tal om nyår, vad händer då?









1. fabbe nöjd över sin poliströja, sprang runt och sa "topp i lages navn!"
2. alicia och pappa tog en sväng om i köket
3. fabian ger tomten en kram
4. mamma och william myser lite

Julklappen från paradiset fortsätter krångla. Liknar mest julklappen från helvetet nu. Verkar som jag får sitta i telefon imorrn och försöka lösa det. Hoppas verkligen det går att fixa. Annars får jag aldrig säga "färdig med alla julklappar", är ju bara den kvar nu!

Imorrn är det en härlig fredag, börjar 8.15 och jobbar till 18 utan lunch. Kommer förmodligen dregla ner soffkudden tidigt imorrn kväll och vara en sådär mysig älskvärd flickvän.

Nu ska jag försöka sova. På tal om sömn. I hopp om att jag inte får ännu en nära döden imorrn när väckarklockan ringer. För det är faktiskt så det känns.

Det är det Kent på SVT24. Trevligt tycker jag.
Jag kan inte ens stå. Utan din luft, i mina lungor.

Mitt liv just nu är mest ett ihopsatt svammel. Jobbar mest hela tiden, försöker pyssla ihop lite jul hemma, sova en sväng och komma på de perfekta julklapparna. Snart är jag färdig med alla. Bara den största och besvärligaste kvar. Den som från början lät som en väldigt bra idée. Idag köpte jag klappar till hazzard spelet till den årliga glöggkvällen på lördag. Jag köpte bara grejer som jag själv vill ha. Strategisk.

Ikväll har jag letat upp adresser till alla som får ett julkort. Skulle vara trevligt med en gammal hederlig adressbok så jag slipper leta upp alla år efter år. Men det har jag snart glömt bort och så är det samma visa nästa år igen.

Nu precis just nu, fyller världens bästa anna 22 år. GRATTIS! vi hörs senare. För nu ska vi sova en sväng. Hejhej. Nattinatt.



P.s jag ser faktiskt att ni läser. Varför vill ingen tillkännage sig?! D.s

det här är svårt att skriva om. eller kanske jobbigt. och löjligt. det är ju ganska svårt att ta ett steg tillbaka och berätta om sig själv. och det är väl alltid så att andra vet mer om en själv än va man själv vet. (eh, bra mening?) så jag tänkte att jag skulle få lite hjälp att börja och frågade fyra av mina närmaste vänner hur de skulle beskriva mig med tre ord. och det här är vad jag fick för svar.

madeleiene - glad, omtänksam, estetisk
tinne - kärleksfull, påhittig/pysslig, envis
anna - bra lyssnare, givmild, omtänksam
jessica - lillasyster, omtänksam, rolig

men åter till presentationen så får det nog bli såhär:

jag föddes en solig och jättevarm höstdag den 26 september 1986. jag kom tre veckor för tidigt pga att mammas moderkaka hade pajat och jag fick alltså ingen mat. så jag var nog rätt hungrig. och väldigt liten. och såhär i efterhand så kunde jag lika gärna inte funnits idag. men redan då visade sig en envishet som speglas i mig än och jag beslöt mig väl för att leva. så jag kom ut. 48cm lång och 2450g stor. den minsta i skaran. mina bröder mikael och joakim var 9 och 6 år. vi bodde då i korskrog som är ett litet ställe med ett gäng hus i en hög mellan borensberg och fornåsa.

när jag var 6 år så flyttade vi till borensberg lagom tills jag skulle börja ettan. mamma var livrädd för jag var så liten mot alla andra i klassen (och så fortsatte det ju livet igenom också för den delen) och nästa alla i klassen kunde läsa. inte jag. hade inte riktigt varit intresserad av att lära mig. satt hellre och målade eller något annat. sen kom första läsläxan och jag bara läste. rakt upp och ner. och hela skolan rakt igenom har jag väl egentligen varit bäst på det. läsa och skriva. och andra praktiska saker har jag gillar också. räkna upp mattetal, formler och andra konstiga grejer har aldrig varit min grej. jag gillar väl kanske det där med att uttrycka mig med ord. och jag tror nog att jag gör det bäst också. det har alltid varit min tillflyktsort. vet inte hur många dagböcker jag skrivit.

och det här med bloggen var väl från början samma grej. ett sätt att skriva av mig om saker. ibland kryptiskt och ibland bara rakt på. och det kan väl verka märkligt att man ska lägga ut sitt liv sådär offentligt. men förr eller senare får folk reda på saker ändå. eller hur? emme nennedottir är ju jag, fast på ett annat sätt. jag heter ju egentligen emelie, men det är det inte många som säger. så emme har det varit rakt igenom livet + en himla massa andra smeknamn, smul är väl det mest användts. och nennedottir kommer av mamma. hon kallas nenne och jag är ju hennes dotter. men nennedotter lät inte riktigt lika klatschigt. så dottir blev det. och så kan ju folk få tro att jag är isländsk.

när jag var lite så lekte jag nog ganska mycket med killar. vet inte riktigt om det beror på att jag är uppvuxen med två bröder eller om jag helt enkelt bara tyckte det var enklare ibland. jag har nog aldrig varit en riktig flicka på det sättet. dessutom gillar jag inte det där med skitsnack. och jag lekte nog hellre själv än att behöva gå igenom det. och det gjorde jag också. för jag tyckte (och tycker) inte om att man ibland måste ta så många omvägar och gå ifrån sina principer för att förstå tjejer. för att vara en del av det. det var inte värt det. så det speglas nog nu också eftersom jag har några få väldigt nära tjejkompisar som vet allt om mig. och sen är det ganska många killkompisar fortfarande. dels tror jag att det hör till att många tjejer uppfattar mig som den lilla tjejen som tar plats och hörs. och det gillar inte tjejer alls, har jag lärt mig. men jag är glad för mina tjejer. jag behöver inte fler.

när jag var 13 år så flyttade vi till linköping. jag gick kvar i skolan i borensberg under hela högstadiet. buss varje dag. när det senare var dags att välja en inrikting till gymnasiet så var jag inte särskilt intresserad av något. jag var skoltrött. helst ville jag bli frisör men det sa mina betyg stopp för. inte för att de var dåliga. men de räckte inte eftersom det krävdes sjukt höga betyg till att komma in. så jag minns att det tillslut stod mellan samhäll, dans, eller media. men att välja mellan att ha huvudet i en massa böcker eller bara brudar och intriger i tre år så blev det till slut media där jag både fick teorin och praktiken. och framför allt fotningen. under mitt tredje år träffade jag robin. mannen som jag än idag lever med och han är min allra bästa vän, själsfrände och största kärlek. vi är väldigt olika på många plan. men tur är nog det för annars skulle det nog aldrig fungera.

efter gymnasiet så visste jag inte vad jag ville göra. visst hade jag mål och drömmar som alla andra. jag ville både ut och resa, plugga, jobba och flytta. men efter ett tag landar man och inser att man måste välja. och till slut valde jag att nu bli det jag drömde om redan som mindre. att bli frisör. så jag sökte ut till svenska frisör akademin i hackefors. i samma veva så fick jag jobb på MQ och jobbade där så jag kunde mycket samtidigt som jag var på studio leander under det året. jag jobbade varje ledig tid när jag inte pluggade eller sov. såhär i efterhand fattar jag inte hur jag orkade. men man orkar väl allt när man vill något tillräckligt mycket så funkar det väl helt enkelt. robin och jag flyttade ihop under denna vevan också. och det är nog bland de bästa sakerna jag gjort. trots att första lägenheten både involverade alkisar, galna mördare med italienaskt/finnblod och en lysknapp som fick ugnen att gå igång när man tryckte på den. vi bodde där knappt ett år tills vi flyttade till gottfridsberg där vi nu bor.

efter det året i skolan fick jag vara lärling och sen gjordes gesällbrevet. nu har jag jobbat ett par år. och jag älskar mitt jobb eftersom det den ena dagen aldrig är lik den andra. dessutom har jag de bästa jobbarkompisarna som finns. man utvecklas jämt, och som en tjej som alltid tror det lägsta om sig själv så blir man lika förvånad varje gång man gör något man trodde att man inte kunde. och som ni fattat så har jag inte flyttat ifrån linköping. men sanningen är att jag trivs så bra här. i staden lagom. men mycket som har med det att göra är väl att man har alla man älskar runt sig. dessutom betyder det ju inte att man inte kan ut och se andra saker ändå? och det känns som det snart är min tur att få resa, långt och vara borta länge. så jag hoppas på USA nästa år. först iallafall. och här är vi väl nu? efter världens längsta text.

och om jag nu skulle presentera mig själv så skulle jag nog säga att jag är en ganska glad tjej, som ibland lyckas ta på sig lite mycket, inte för att jag tycker att det är jobbigt utan för att jag verkligen vill. men det liksom äter upp mig. det som verkar som en väldigt bra idée från början blir en väldigt dålig i slutändan. det är roligt att knåpa ihop och pyssla med grejer. jag älskar att vara hemma och gå och skrota i raggsockar och titta på film. varje måndag ska jag börja ett nytt nyttigt liv och bryter det samma kväll. jag har ibland väldigt dåligt självförtroende. jag lyckas alltid jämföra mig med andra istället för att vara nöjd med det jag har. och är. trots några skavanker och några kilon för mycket på vågen. en tjej sa en gång till mig "det är bara mer att älska!" och när allt kommer omkring så är man är väl aldrig helt nöjd? men när man kollar på de där fina orden som mina vänner sagt högst upp om mig. så känns det som jag ändå kan vara ganska så nöjd om det är så jag uppfattas. jag hoppas jag fått med sånt som folk vill läsa om?

jag sitter och försöker knåpa ihop någon slags text om mig själv. den där presentationen. men det blir väldigt långt så jag får sätta mig och försöka korta ner det en annan dag. det är svårt att välja ut det vesäntliga också. vad är egentligen viktigt? meeen, det är på gång. håll ut. det kommer.

så länge så bjuder jag på lite julbilder. de togs i början av december. men aja. bättre sent än aldrig? och så lite enya på det också. det blir väl bra?
nu ska jag äta julskinka.

tänkte att jag också skulle försöka på mig en sån här. som så många andra.
men jag kan nog inte utlova en ny text varje dag. men iallafall ibland. detta är nog mest för att ni ska få lite mer att läsa om, nu när min fantasi och ork tryter. och på så sätt måste jag ju sätta mig ner och skriva. dessutom så känns som många punkter verkligen kommer vara svåra att få ner på pränt och kräver lite mer tanke bakom. spännande. så håll till godo.....


Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Hemma hos mig
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick