ja, här sitter jag lite lätt skakandes med svettfläckar mest liknande atlanten. kändes sådär roligt att cykla förbi alla på stora torget som satt i tropikvärmen och njöt. men sen tänkte jag att fy fan va feta alla dessa öldrickande/ätande människor blir medans jag kört tre pass och iallafall försöker bli snygg! nu väntar allsång på skansen och jordgubbsätande (som alla andra kvällar. love those gubbar). väl mött!

färskpotatis och sill,
som om tiden stått still.
välkommen, väkommen hit,
vem du än är, var du än är....

jag lyssnar sällan på radio. men varje morgon gör jag det en stund för att vakna till liv. och då blir det p3. och just nu hör jag den här varje morgon....
(dessutom har både tinne och robin bekräftat att den hörs ett par tusen gånger till under dagarna)

jo, men den sommaren den kom så tyckte man den ju var... glassig.

p.s ja, jag försöker väl igen. och till er 7 (en liten men naggande go skara) som pep till lite så det värmde i mitt hjärta: this is for you! ni får gärna säga hej lite sådär då och då ibland. det blir lite lättare och roligare då.

den här var riktigt svår. och det är nog därför jag dröjt. har t.om frågat tinne om hjälp. kommer hon på någon bättre så kanske jag lägger upp den också, men jag valde iallafall ovanstående efter lite tankeverksamhet. av tre ganska enkla anledningar:

1. den är lugn, snabb, högljudd och viskande på samma gång
2. kanske lite svår att förstå men översätter man texten är den fin och ärlig (folk brukar uppfatta mig på väldigt konstiga sätt tills den dagen man faktiskt lär känna mig. har jag fått höra iallafall.)
3. jag ser mig själv i olika situationer när jag hör den. låter kanske konstigt, men så är det. sådär gåendes på en äng, skrikandes, i en folksamling, i en storstad snurrandes runtruntrunt, i en bröllopsklänning, i en snöstorm, klappandes på en stor gravidmage, skrattandes, gråtandes... ja. ni kanske förstår?

står och prövar jeans. alla är skitfula och stora. stirrar för ett ögonblick på de jeansen som jag sparat. sparat som mål. de där acne-jeansen. tänker "neej, inte en chans..." och går ifrån garderoben. tar sedan ett steg tillbaka och tänker igen "äh, va fan lika bra att få det överstökat". drar på mig dem över benen och det går väldigt smidigt. är lite förvånad. och sen över mina enormt stora höfter. glider över snabbt. över rumpan likaså. och sen gylfen. där det förra sommaren skillde MER en 1 dm. och det går att stänga utan att jag ens måste ta i. skrattar för mig själv och önskar att robin var här så han kunde se. kunde dela min glädje. tar fram mobilen och skickar ett sms. skådar sedan spegelbilden och inser att jag verkligen måste köpa ett par nya snygga jeans så jag kan slänga de här gamla fula jeansen. den vinner som är trägen.

Tycker det är jättetråkigt att blogga. Just nu.
Vem är det egentligen som läser. Och varför.
Ger upp.

kanske lite otippat. kanske inte. för jag gillar ju egentligen det mesta. men hiphop är väl inte något jag lyssnar på massor. men mina äldsta bror har lärt mig att tycka om några låtar. detta är en av dem.

urtöntig, skitdålig text och skittjatig. men ändå så kan jag inte låta bli att tycka om den. när jag hör den så tänker jag på sommaren, blir sjukt spattig i benen och rycks med. och jag skäms lite över det.