jag var 13 år. gick i sjuan. och i åttan och nian fanns det massor killar som var väldigt snygga. jag och mina bästa kompisar kunde sitta i timmar och fantisera om hur det skulle vara om man var ihop med någon av dem. skriva deras namn i skolböckerna och man kunde få tro att de kollade lite extra på en i matkön. jag tyckte speciellt bra om en kille. han hette gustav. och just då hade han bruna linser (egentligen var de knallblå, jättestora med långa ögonfransar) och blonda slingor i håret.

hans storebror var väldigt bra kompis med mina bröder. och hans föräldrar var min pappas och mina optiker. mina bröder och gustavs bror brukade många gånger tjata om att vi skulle träffas för att det vore ju skitkul om ni blev ihop. och jag försökte bara spela nonchalant. fast man i hemlighet kanske drömde om det.

men en kväll till middagen så satt vi och åt och jag hade en kompis med hemma. och då säger mamma att vi har blivit bjudna på hem till familjen för att äta middag en kväll. jag kände hur hela jag blev röd i ansiktet och mamma tyckte ju hela det här var väldigt roligt. och sa "tycker du om gustav?" jag gömde mig under bordet och skrek "neej, det gör jag inte!" alla i bordet skrattade och där var ju ribban redan satt.

den där kvällen kom iallafall till slut och vi skulle hem till dem på middag. mina bröder flinade under hela middagen och jag satt fokuserad och försökte inte kolla på dem. gustav visade mig sitt rum. ett litet gult. och allt jag tänkte var att jag var tvungen att komma därifrån fort innan någon började tro något. för det var ju faktiskt ingenting. jag råkade bara tycka att han var snygg. jag överlevde iallafall middagen. och från den dagen så hälsade gustav och jag på varandra i skolan och började prata väldigt mycket på SKUNK (dåtidens facebook). efter ett tag började väl några mer känslor träda fram. och chockarande nog inte bara från min sida. och jag fattade inte att någon som han kunde tycka om någon som mig. och lagom till lucia så skulle ungdomsgården ha disco. vi hade bestämt att vi skulle ses där. alla visste väl va som skulle hända. och det var väl alla andras förväntningar som var större än kanske mina egna. men vi dansade tryckare och kysstes. han luktade gott. sen var vi liksom ihop. och det var ju det jag hade drömt om hela tiden.

på måndagen så sågs vi i skolan. höll i handen, pussades. men allt kändes inte riktigt som jag hade hoppats. jag gjorde slut strax därefter. men karusellen fortsatte mer eller mindre i flera år efteråt. han sa fina saker och jag föll pladask. tills jag kom på att det var mer orden jag föll för. och för att alla andra tyckte jag var så dum som inte gillade någon som han. man borde ju verkligen tycka om honom. jag försökte verkligen. för det skulle ju vara så lätt att tycka om någon som tyckte om en själv så otroligt mycket som han verkade göra. och jag var nog många gånger väldigt dum mot gustav som höll på och velade fram och tillbaka alla dessa gånger. och många gånger tyckte jag hela situationen var väldigt jobbig. och när jag skulle sätta mig ner och skriva så fick jag liksom tänka efter vilken som verkligen var den första kärleken. för den här har ju inte direkt ett normalt eller bra slut. eftersom jag drog mig ur. hela tiden. man minns ju oftast de som man själv blivit hjärtekrossad mest som de starkaste. men när det var bra, så pirrade i min mage som det inte gjort innan, vi höll i handen, pussades offentligt.. och om man nu ska skriva om sin första kärlek. så var det nog den som var det ändå.