min snälla mamma körde ut mig till maxi så jag kunde få fylla lite tomrum i mitt kylskåp
har fortfarande lite svårt att inse att jag är ensam
köper nog alldeles för mycket mat
för när jag skulle betala så kostade det lika mycket som när robin och jag brukar handla
jag förstår varför mamma fortfarande har svårt att handla mat till bara två än trots att det va fleraflera år sen det bodde fem st hemma. jag flyttade ju hemifrån för 3 år sen snart...
nu äger vi iallafall en vettigt mopp
fan va jag ska städa nu!
sen har jag betalat 10 st räkningar. det var inte heller så roligt
men nu är det gjort.....
känner mig väldigt vuxen och ansvarig när jag får betala alla räkningar själv


imorgon börjar jag min första jobbtisdag med 8-17 schema
det ska pågå i 9 veckor framöver eftersom jag ska hinna till min keramikkurs som börjar 18
just nu känns det rätt skumt, men spännande!
kommer vara sjukt trött imorgon när klockan ringer....
och förövrigt så känns det som en väldigt tråkig och tom vecka
vet inte om det beror på att linköping är så grått, grått, grått
jag känner mig sjukt rastlös och får nästan panik
behöver en plan. något att se fram emot!



igår fick jag iallafall en överraskning klockan 22 en tråkig söndagskväll
stod o borstade tänderna och kände efter om jag blivit smittad med magsjuka.
hade legat och mått illa ända sen jag kom hem
och så tyckte jag hörde en välbekant ljud som jag inte hört på väldigt länge
ringsignalen som min mobil avger när min älskling ringer
springer in i sovrummet i ren panik över att jag kanske inte kommer hinna svara
men sen hör jag iaf hans röst. och det låter sjukt, men jag har nästan glömt bort hur han låter..
han yrade iaf runt  (lite lagom berusad) på phiphi helt ensam klockan 4 på morgonen
jag fick skratta massor med honom och det kändes som vanligt igen
han kändes inte så långt borta
och han bubblade på konstant tills han hittade hem igen
en halvtimme senare
gillar inte riktigt att han lullar runt ensam på andra sidan jorden (!?) de ska ju hålla ihop!
jag saknar honom
när jag kom hem kunde jag gjort vad som helst för att han skulle varit hemma o mottagit mig
efter flera dagar med minst 10 pers runt mig samtidigt kände man sig lätt ensam när man möttes av en tom stor lägenhet
och jag kan säga att efter de här dagarna så inser man verkligen hur lyckligt lottad man är
det jag hoppas på är att han verkligen har samma känsla när han är där borta
jag är inte hel utan honom.

jag har inte sovit så skönt som jag gjorde inatt på väldigt länge
och när vi la på mådde jag inte illa längre