det känns som det sker väldigt många förändringar i människors liv just nu
speciellt med människorna runt mig
vet inte om någon som vill göra så att man verkligen behöver varandra just nu med flit
som jag behöver någon
för att jag inte ska behöva gå ensam
det känns ju nästan som det är meningen
en slump kanske
men det vore taskigt för det är inga roliga förändringar
bara såna som kräver jävligt många känslor

men jag vet att det är sånt här som gör en stark i slutändan
det känns bara väldigt långt till slutet
oavsett va det gäller
men när det gäller mig själv så kan jag fortfarande inte acceptera att det är skönt att vara ensam hemma
inatt kunde jag inte sova trots att jag va skittrött
det är liksom något som saknas
och det går inte bort

jag tänker ibland, eller ganska ofta
"när robin kommer hem..." sen kommer jag på att det är så långt kvar
det är ingen weekendresa till oslo eller kryssning på jobbet
men jag försöker tänka positivt nu
på allt det vi gick igenom var bra med det här
det nyttiga
och jag gråter inte längre
inte som förut iallafall

sen måste jag bara hitta saker och göra
hitta på nya saker
för mardrömmen just nu är att jobba och komma hem o sitta ensam hemma
dagarna kommer ju säkert gå utan problem
det är som sagt kvällarna och nätterna som är min största skräck
nästa vecka får jag nog tillbringa några nätter hos mamma och pappa
där känner jag mig som hemma. och trygg
jag får bli lilla emme igen


hur som helst så vet jag att jag har folk som stöttar mig
och jag hoppas att ni som kämpar som jag just nu
vet att jag finns här
vi klarar det här tillsammans
för ensam är stark, men flera är starkare
(var visst en nära vän som påvisade det för mig flera ggr i helgen)







makes me that much stronger
makes me work a little bit harder
makes me that much wiser
so thanks for making me a fighter
made me learn a little bit faster
made my skin a little bit thicker
makes me that much smarter
so thanks for making me a fighter