buttons fick mitt hjärta att kännas tungt
men konstigt nog så inser jag då mer o mer hur lyckligt lottad jag är som har robin
han finns ju där för mig, han är min bästa vän och min största kärlek
och det vi har ihop är verkligen speciellt. på riktigt!
det gör bara ont just nu att han är så långt ifrån mig
men jag försöker se att det faktiskt bara är tillfälligt.....
jag trodde i slutet av december att när det har gått en månad då måste det börja bli bra
då kan man börja se slutet!
... men ärligt talat så även om det går lättare så saknar jag honom bara mer och mer
jag tycker det är skitjobbigt att jag faktiskt inte känns som det är närmare finalsnöret
tänk när man ska kunna säga att det är en månad kvar
eller att veckorna som är kvar ska bli ensiffriga istället för tvåsiffriga
så man kan börja känna sig stolt istället över att man faktiskt klarade av det..

för även om jag skulle göra allt för att han skulle komma hem nu
så vill jag ju att han ska göra det han gör och klara det
och att jag ska göra det jag gör och att jag ska klara det
att vi ska känna oss nöjda och stolta sen
och det skulle vi inte göra nu även om det vore så himla skönt om jag kunde få känna hans närhet igen
det går inte att undgå på några sätt
och på den här vägen har man kommit på saker hos sig själv som man inte trodde spelade någon roll innan
men helt plöstligt så känns det helt självklart
man kan egentligen säga att jag hittar nya sidor hos mig själv
lär känna mig själv
på ett helt annat plan

men just nu behöver jag verkligen en plan
jag vet att helgerna alltid blir uppbokade med grejer
men resten av tiden då?
jag har nog aldrig hatar klockan så mycket som jag gör just nu
och det känns som klockan hatar mig lika mycket tillbaka
för tiden har nog aldrig gått så sakta medans det ändå på något sätt rullar på

och hur som helst så ligger jag inte på en liten fläck på golvet och drunknar i tårar
jag andas metodiskt och jag står upp
trots att jag kanske då och då vinglar till
så känner jag mig ganska stark iallafall
trots att hälften av min styrka befinner sig på andra sidan jorden
det borde väl ändå betyda något?






I'm wandering
I'm crawling
I'm two steps away from falling
I just can't seem to get around
I'm heavy
I'm weary
I'm not thinking clearly
I just can't seem to find solid ground


I'm running
I'm hiding
I'm afraid you'll never find me
because I've always felt lost in the crowd
I'm sinking
I'm drowning
I'm so afraid of losing
my head's been spinning round and round

I'm foolish and crazy
I just think that maybe
I've got a lot of things to figure out
I'm winning
I'm losing
I'm afraid of never choosing
this heart of mine was so beaten down  
before you came around