att gå runt ett bekymmer, att gå en hel mil omväg för att slippa yppa det
det är något jag stöter på väldigt mycket just nu
och tissel bakom ryggen
man får aldrig riktigt veta hur det egentligen ligger till
jag är så trött på att alla verkar ha åsikter och synpunkter men lindrar in dessa i fina spetsmeningar
bara för att man inte ska ta illa upp eller bli ledsen

ursäkta mig då när jag säger att jag inte är någon benlös liten flicka som inte klarar av att ta saker
tror jag har bevisat många gånger att jag har blivit en ganska självständig människa
och jag i min tur säger alltid vad jag tycker för att jag vet att det kanske svider först
sen när jag sagt vad jag tycker brukar jag erbjuda mitt stöd

för det som allt det handlar mest om just nu är jag börjar märka mer och mer runt mig att folk inte riktigt uppskattar eller förstår att robin ska resa iväg utan mig i tre och en halv månad
istället smyger det fram såna här slagord:
"jaha, och vad tycker du om det?, hur tror du det ska gå?, litar du på honom?" och framförallt:
"jaja, man får väl se om det fortfarande håller när ni kommer hem då!"

det jag behöver få höra just nu är inte mer o mer att oroa mig för
och helt och hållet förstöra min hjärna
och börja tvivla som jag inte gjort innan
tro mig när jag säger att jag funderar väldigt mycket på det ändå
för jag vet vad det betyder med den här resan
vi gör det här får våran skull, för våran framtid
och folk verkar tycka att det är sjukt, men om jag säger såhär:
vi ska få för en gångs skull får längta efter varandra
på riktigt
för vi har fortfarande inte efter snart 4 år ihop, varit ifrån varandra mer än i några dagar
och framför allt så jag tror på oss
räcker inte det?
då undrar jag vad som egentligen ska räcka till
och är det någon som har något att tillägga
tell it to my face

det jag behöver höra av er just nu är att man ska finnas där för mig när han är borta
hitta på saker med mig
och säga att vi två kommer klara det
att jag klarar det
ett rakt enkelt stöd
för det är inte bara att han ska åka bort, för att han ska kunna hitta på dumheter.
(som alla verkar tro)
han ska se världen och växa
och jag ska också lära mig något av det här
att vara ensam och växa



så för att sammanfatta så uppskattar jag raka svar
OMTANKE, tror jag också det kan kallas

jag står stadigt och jag faller faktiskt inte.
men har jag någon som tar emot mig när jag snubblar?
finns det någon som tror jag skulle göra det för dem?
finns det ens någon som märker om jag fumlar?

det är så många måsten hela tiden men ingen ork
så robin och jag ska ha en riktig myshelg, och för en gångs skull tillåter vädret det
han åker om 8 och en halv vecka....
borde kännas värre än vad det gör
men det kommer väl ifatt mig snart

försöker just nu komma på den bästa julklappen att ge någon som ska åka bort i tre och en halv månad
allt som han har med sig dit kommer ju så småningom slängas eftersom man inte riktigt tvättar saker där
men jag tror jag har en idée som kan funka.. hoppas bara på att jag kan få lite hjälp med att fixa den
nog för att jag är ganska pysslig själv men det här kan jag nog inte luska ut hur man gör




dessutom har jag fullt upp med att komma på den bästa doppresenten till lillskiten
jag ska bli gudmor åt fabian och det känns som jag borde ge något speciellt
vill ju att det ska påminna om mig och samtidigt vara något han kan ha hela livet...
men jag har en liten aning om vad jag kan ge
men den kräver en trädgård, och de letar ju hus nu
och frågan är ju vad man gör tills de har den
ger man bara ett kort och skriver att den kommer
känns tråkigt att inte kunna ge hela presenten på en gång på dopdagen
men det löser sig nog... har ju till 13 dec på mig
förslag är välkomna!

men nu bär det iväg till affären för att inhandla allt som behövs till en lördag
det värsta just nu är att jag typ redan är pank och det är långt till lön?!
skulle behöva köpa ett par nya stövlar
och en ny garderob också för den delen
både till jobbet och hem


riktigt tråkigt inlägg. jag ber om ursäkt!








förövrigt:
det känns som jag glöms bort ibland.