helt plötsligt slår verkligheten emot en hårdare än någonsin
och man kan inte göra något annat än att hoppas, kanske till och med be


även om jag inte pratat med henne på flera år så är det fortfarande någon jag har vuxit upp med
och alltid sett som någon som fanns där, någon som alltid gått sin egna väg, sett världen
någon jag aldrig någonsin skulle kunna tänka mig att detta skulle drabba


jag kan inte sätta ord på det, jag kan knappast gråta
det känns så overkligt



men jag tänker på dig
helahela tiden






och min andra del
även om du tappar ord och du inte riktigt minns vad vi pratat om
ändra dig inte och glöm inte bort mig
aldrig