så mycket falskhet bor det här

att vara det svarta fåret utan att jag ens förtjänar är frustrerande
och alla knivhugg efter knivhugg i ryggen börjar faktiskt domna bort helt, snart känner jag det inte längre
att folk snackar det har jag fattat för längesen, men inte varför
jag trodde att folk hade börjat bli så vuxna att man kunde vara ärliga mot varandra ist
och att alla skyller på varandra är bara patetiskt, jävligt tråkigt

jag ställer inte upp på att springa runt i onda cirklar som man gjorde när man var fjorton
speciellt inte mot folk jag inte ens känner eller ens yttrat ett ord till i hela mitt liv
era förutsatta meningar om mig kommer ju från ingenstans, eller någon annans mun
det är bara jävligt tråkigt att man inte tar reda på vem jag är själv innan man sätter sina fördomar
jag lät det gå till en gräns och den är tyvärr satt nu, jag orkar inte med det längre
falskhet så långt upp i halsen så jag nästan kvävs


när ska folk förstå att jag inte bryr mig längre?
jag har mitt precis där jag vill ha det och jag vill absolut inte ha tillbaka mitt förflutna
anledningen att jag pratar om det, skriver om det, anlyserar det än beror på att det satt sina spår
och det är bara mitt sätt att bearbeta bort det så det förhoppningsvis någongång kommer vara borta helt
men jag tror nog inte det är det som ni stör er på
och tyvärr, så är nog inte mig ni ska ge er på
trots att det enda ni verkar vilja göra är att hitta en syndabock




kanske är den rakt framför era ögon


lämna avtryck

skriv något här:

Namn:
kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0