kände dig för längesen, ja det var säkert längre än

då var det maj igen då. det går så satans fort. stopp sa jag! valborgsfirandet började med en hejdundrandes babyshower hos zola. bebben fick rosa miniconverse av mig och robin. så även om det blir en kille nu så får han va cool i rosa. så det så. sen förbannade jag regnet som helt plöstligt kom och då blev det blev sol igen. svirade om sen tändes det engånggrillar och elin, david, krille anslöt sig till anton, mitt och robins sällskap. vi drack (elin och jag insåg att vi inte tål någonting längre) och åt sen beslöt vi oss för att gå neråt staden. när vi passerade nationernas så tänkte vi "nämen, här ser det ju lugnt ut vi går en sväng till charken först så går vi hit sen" så skulle vi uppenbarligen inte tänkt för när sedan jag och elin sprang dit så var det omöjligt att komma in. så vi fick nöja oss med att vara ensamma på dansgolvet på charken och en i mängden på sliver. hur mycket folk som helst där men INGEN man kände. jag hade hoppats på mer kända ansikten i ruset och men icke. sen köpte robin en jäkla pizza och vi tog en taxi hem och fick se en död (?) människa bäras in i en ambulans på storgatan. taxichauffören skrek ut "hon har sockersjukan! OH HERREGUUUD!"

idag sov vi till 12. vet inte när jag sov så länge sist. robin gick och köpte 4 liter coca cola. och sen kom anton och krille och drack lite kaffe. när anton sen drog på söndagsmiddag så gick vi ut för att fixa middag till oss också. svinkallt var det ute. va fan hände? och sen åt vi rå fisk. jag, krille och robin. kollade på ett antal family guy avsnitt. och jag somnade visst. nu väntar stans värsta diskberg, räkningar som vi borde betalat i torsdags men aldrig gjorde, handling till söndagsmyset och imorgon är det måndag och jobb igen. puh. jag blundar för det en stund och lyssnar på veronica maggio istället. känns bättre så.




länge leve längesen
som jag minns det var det lätt
även när jag trillade omkull
länge leve du min vän
du som alltid följt mig hem
nykter eller alldeles för full


snön är vit som den var förr
när vi bodde dörr i dörr
men det var så längesen

ja, de var säkert längre än
sju sorger och åtta bedrövelser sen
så längesen, så längesen
du kommer nog aldrig mer vara min vän
det var för längesen
så längesen, så längesen


lämna avtryck

skriv något här:

Namn:
kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0