Ett tecken?

img_0074 (MMS)

Första natten med duntäcken för denna säsongen. Det är verkligen höst nu. Och allt känns just nu tyngre än vanligt. Att alltid bromsa sig ur en uppförsbacke. Jag vill inte gå in på det för mycket. Men jag undrar hur mycket som krävs för att bryta ner sig själv totalt. Att man kan så totalt tappa tron på sig själv. Fast att man ger allt man har. Jag är trött. När ska det bli min tur? Jag hoppas att efter allt kanske man lyckats bli så mycket starkare. Att det faktiskt finns en mening. Idag fick vi ett brev från Jehovas vittnen. Adresserat till oss. Ska vi sona för våra brister nu? De kanske kan ge mig svaren jag behöver. Om man TROR. Vilket jag inte gör. Så nej, troligen inte. Men det gav iallafall oss ett gott skratt mitt i allt tvivel. Kanske var det något slags tecken. Jag önskar ibland att jag hade något så konkret att tro på. Förövrigt gör jag allt från mobilen nu för tiden. Och då även det här. Tekniskt trendig tydligen. Dags att sova och första natten på länge och inte frysa. Sen bara försöka blicka framåt mot en annan sorts värme som säkert borde komma snart. Jag hoppas det iallafall för jag orkar inte mer bakslag. Kanske borde jag ha en fyrklöver med mig överallt.


lämna avtryck
Postat av: therese

Jadu emme,tungt kan det va ibland... här uppe med. Men vet du vad jag tycker vi gör åt det?! Let´s go RED!! Kram kram

2010-09-30 @ 20:56:55
Postat av: Andréa

hehe, jag o robert har med fått ett sånt brev hemskickat en gång. Hon hette också Sofia som skrivit det.

2010-10-04 @ 10:52:20

skriv något här:

Namn:
kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0