det känns som jag jobbar i en uppförsbacke hela tiden och jag kommer liksom inte upp. idag har det känts tyngre än vanligt. jag kan inte direkt säga varför. men därför så längtar jag mest tillbaka dit där allt var ganska så mycket bättre (trots att jag tydligen var stor som ett hus, foton ljuger aldrig. har dock inte tagit med de värsta. och ser jag ut sådär nu så dör jag) allt var så lätt där. inga bekymmer med något. för man insåg verkligen hur bra man har det här hemma. det är svårt att ibland få perspektiv när man är mitt uppe i det. och det är precis så det är nu. det som frustrerar mig är att jag inte vet hur man ska få fram den känslan. som sagt jag innan. jag behöver något som får mig att tappa andan.

det fanns en tid då ingenting kändes som så mycket mer
är det här allt, tror jag nog att jag vänder om














GAMBIA februari 2010