jag vet att jag varit ganska frånvarande på sistone när emma behövt en vän
men idet är ibland lustigt
för när man känner någon så väl så vet man när man precis när behöver börja oroa sig
och jag har inte oroat mig över emma
inte ens någongång
jag vet att det låter jävligt konstigt att säga en sån sak
men ärligt talat, så är hon den starkaste personen jag känner
dessutom har emma så många människor som bryr sig om henne
eftersom hon är en sån person som ALLTID sätter andra människor framför henne själv
att man ibland känner sig bara tjatig och överflödig
det är ingen ursäkt till att jag inte hört av mig varje dag och funnits där mer än vad jag kanske borde
men jag hoppas emma vet att hon finns i mina tankar varje dag!


hon åkte nyss efter ha tillbringat några timmar med mig.
det är konstigt att så lite gör så mycket
det krävs så lite, för att man ska må mycket bättre

fickor stora nog att gömma sin värld i ett slag