kommer på mig själv sittandes och kollar rakt ut i luften
upprepar för mig själv:

.... den 15 decemeber ska vi flytta
bara för att en jävel i vårat hus bestämde sig för att installera en ismaskin som nu har förstört ALLT!
och nu måste de börja renovera allt vi har
var med mamma och pappa och kollade på lägenheten som de hittade idag
den är jättefin, rymlig, etagevåning  vid konsert och kongress på 148 m²
och där ska vi bo i minst tre månader
men hur gör man en sån stor yta hemtrevlig och mysig?



jag känner mig praktiskt taget utkörd från mitt eget hem
det vore mer okej om det vore något som gått sönder i våran lägenhet och förvållat allt detta
men det är något som gjort det här emot oss så känns det så förjävligt orättvist
jag vet att det inte är så mkt att göra något åt
en lägenhet är ju iallafall bättre än ett hotellrum
men det känns inte direkt som jag ens hinner andas ut innan det är något nytt som händer


jag borde egetligen plugga till tentan som vi har nästa vecka
men jag kan inte koncentrera mig alls
jag skulle bara vilja att någon nöp mig í armen nu och sa att det bara var en dröm
att jag fortfarande får bo kvar
och att vi slipper packa ner vårat liv tillfälligt i lådor
och bo lite provisoriskt någon annanstans
tills allt är helt här hemma igen


det enda som gör mig glad just nu är att det iaf kanske blir jul iallafall
trots att vi måste flytta mitt i månaden
för nu kan vi iaf ha en julgran








spend all your time waiting
for that second chance
for a break that would make it okay
there’s always one reason
to feel not good enough
and it’s hard at the end of the day
i need some distraction
a beautiful release
memory seeps from my veins
let me be empty
and weightless and maybe
i’ll find some peace tonight

in the arms of an angel
fly away from here
from this dark cold hotel room
and the endlessness that you fear
you are pulled from the wreckage
of your silent reverie
you’re in the arms of the angel
may you find some comfort there


~ sarah mclachlan - angel